elin

Den sista oktober (inte november). Nu sitter jag här, mår som jag förtjänar efter för lite sömn i kroppen. Kollade precis igenom bilderna som blev tagna under nattens gång. Vet inte om jag vill skratta eller gråta, eller bara le kanske? Nej nu ska jag kolla på film för att ladda upp inför "trick or treat" som jag ska följa med familjen på.
Undrar om jag ska ha samma utstyrsel som igår?


Är det halloween... så är det!

Idag är det halloween... mina au pair vänner umgås och skrattar.  Föräldrarna här i familjen är på bio. Jag jobbar. Jag väntar på att bli avlöst av min post, så att jag kan umgås, skratta med vänner och ta på mig min nya mössa. Den är svart/vit randig, helt underbart ful. Jag kommer bli helt underbart fånigt ful (som vanligt?). När man sitter så här själv och tänker på hur kul "alla" andra i omgivningen har det. Det är då hemlängtan börjar smyga sig på så där extra mycket. Men snart så kommer jag hem till Sverige, för att stanna där.

Fredag, skönt. 

Då den äldsta pojken har lov från skolan har det har varit en lite annorlunda vecka även för mig. Men lite ändring i rutinerna tackar då inte jag nej till! Mitt i alltihopa så glömde jag dessutom bort min fotbollsträning i onsdags(?!). Så kan det gå..
Nu sitter jag iallafall här i sängen och överlägger att ta en springtur. Det är så äckligt grått och ruggigt ute... inte direkt lockande att sticka ut näsan i onödan. Men lite frisk luft gör ju alltid gott, eller?

Ikväll blir det antagligen (precis som igår) filmkväll, vilket ska bli helt galet skönt!

är att...

försöka ta rätt på den spindeln som jag har fångat i en burk. (Till hjälp hade jag en träslev.) I detta nu ligger denna burk upp och ner på ett trappsteg, spindeln ligger alltså under och kan inte ta sig ut(?). Nu är alltså frågan... hur jag ska få bort den här otäckt äckligt stora spindel från trappan, utan att låta han rymma?

Jag lever. Men jag har ingen energi till att skriva mer nu. Lägger ut några bilder från i helgen istället. Helgen som mestadels spelderades under en mysig filt framför en bra film.

   

Dock inte med den här skönheten

Under hela dagen, har jag haft en känsla i kroppen, som att det varit torsdag... bra eller dåligt? Det vet jag inte. Men nu sitter jag här i sängen med nytvättade lakan och väntar på att somna. Är helt galet trött. Vaknade upp flera gånger under natten till idag, klarvaken och var redo att gå upp och jobba. Men då klockan bara visade 3, 4 respektive 5, så somnade jag lyckligt vidare. MEN sen när klockan ringde och gnällde att den var 6:45, då, då var det grus i ögonen så det knastrade om det! Hade det varit bättre om jag gått upp vid 5, när jag var klarvaken? Det vet jag inte heller... men om samma visa utspelar sig inatt, då, då ska jag fanemig testa!

Idag var jag för andra gången på min "English conversation class". Det var bättre den här gången, vi var hela 6 stycken! Varav 5 au pairer. Vi hade som läxa från veckan innan att förbereda ett tal om kvinnor och jämställdhet. Då jag har varit upptagen med annat som jag värderar högre på listan, vaknade jag upp imorse totalt oförberedd. Beslöt mig om att enbart prata ur egen synvinkel. Men det slutade med att jag gick till skolan med burka... ja faktiskt. Dock inte på mig, utan i en påse i handen!

Jag berättade nämligen för mamman här i familjen om min läxa, så vi började diskutera lite. Visade sig att hon hade mycket att berätta om hennes period då hon jobbade i Afghanistan. Även fast jag inte hade skrivit ner mer än ett par stavelser innan, så blev det faktiskt ett riktigt bra tal... faktiskt.

En precis lika dan burka som den mamman lånade ut till mig.
Den som känner mig, vet att det inte är mina ben på bilden!

Min kluriga morbrors motto: Man får spela så bra, med de kort, man tyvärr har, i sitt enda liv.

Det ska jag börja ta efter i vissa sammanhang. Det är ju liksom ingen idé att börja fuska och ta fram kort ut skjortärmen. Fusk förlorar man bara på i längden. Det är något som jag alltid kommer hålla fast vid. Man ska ju inte låtsats att man är någon annan, än den man faktisk är. Vet inte om det är mer patetiskt än sorgligt... eller tvärt om.


Men jag ska inte spola "bättre sent än aldrig". Det, kommer jag aldrig göra!

Jag vet inte riktigt hur fotbollsskorna kom in i bilden... men kände att jag ville dela med mig av dem.

Nu när jag ändå är inne på fotbollsspåret, kan jag meddela att jag igår hade en minst lika galen träningsverk i benen som dagen innan. Så när det var dags för gårdagens träning, staplade jag mig från bilden fram till fotbollsplanen, och vad är inte det första vi ska göra, om inte ett nytt BIPTEST! GAAAH, det kändes som att jag gick på styltor som var så där lite halv gamla, ruttet trä som är på väg att smulas sönder...
Vet inte riktigt hur det gick till, men jag lyckades mot alla odds komma till en nivå högre än sist. Tackade att viljan var med mig samtidigt som jag sakta kände att känseln i benen försvann för en stund.

Nu har mycket att göra…

Tar igen för gammal ost, och följer min före detta röda tråd som jag hade här på bloggen. Genom att lägga ut några utomordentligt fina (försök till-) hopp bilder, som jag tog med självutlösaren innan jag for iväg till College.

Min första lektion i min English conversation class var väl sådär. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om den. Det var jag och tre till + läraren. Två andra au pairer, varav en som har varit här sen mars och har inte träffat någon annan än hennes au pair familj, bestående av en singelmamma och en 12 årig dotter. Den andra au pairen kom hit för två veckor sen. Den sista anhängaren i gruppen var en dam 45+, hon kommer från Estland men har bott här i 3 år och jobbar på äldreboende, jag kunde förstå ca. vart tredje ord hon sa. Det här ska bli spännande!!

Nu sitter jag här nyduschad och fräsch inför min lektion. Det jobbiga är bara att jag ska grisa ner mig igen... innan jag beger mig, måste städa hall och lekrum. Skulle vara guld värt att hinna åka in till stan innan också, luncha med tjejerna. Nej, nu är det bara att dra upp byxorna och sätta fart!

Piffar till det lite med mig i min nya kappa

Som väntat har jag en helt otroligt fasansfull träningsverk idag. Dock inte så farligt i magen. BUT legs & bum are KILLING ME!!!!! Det är helt ärligt talat galet, jag kan näst intill inte sätta mig ner, och när jag väl kommit ner, då kommer jag inte upp! Antar också att det var själva poängen med att gå dit i första tagen. Så det är kanske dags att sluta klaga?

Imorgon börjar iallafall min English conversation class. Då den bara är muntlig, håller jag verkligen tummarna stenhårt för att det är något vettigt folk som är där. Det blir ju inte så där jätte givande att sitta där och försöka utvecklas, om resterande i gruppen är som fågelholkar... vi får se imorgon helt enkelt. Får göra det bäst av situationen! Det kanske är jag som blir ”kakhålet”?

För att liva upp det lite här på min annars väldigt livlösa blogg, tog jag mig friheten att fotografera mina vänner när vi (precis som vi "alltid" gör) satt och fikade/åt lunch på Starbucks idag. Jag tar mig också friheten att lägga upp några bilder när jag ser ärligt talat för jävlig ut, men också för jävligt rolig ut. Kan inte låta bli att ge er ett lika härligt skratt, som det gav oss!

  
  

Kan bara tänka mig träningsverken som kommer sitta i dessa kroppsdelar imorgon...

Jag var på ett träningspass som hette just "legs, bums and tums" ikväll. Förhoppningsvis var det inte sista gången jag testade på det. Den kvinnliga instruktören var kanske närmare 60. Oj vad jag kan drömma om att se ut så, när jag är i den åldern. Men jäklar vad jag ska försöka! Inga mer chokladkakor för min del, eller jag ska iallafall göra ett tappert försök att trappa ner lite...

Imorgon är det interior design igen, 3:e av 10 tillfällen. Det ska bli kul att fortsätta kladda lite på skissen.

Igår fyllde min älskade söta mormor 88 år! Hur kunde jag ha missat det?

Gårdagen spenderades först i Southampton med Olivia, Jannike och Irene. Mycket trevligt. Också trevligt att jag kom hem med två par skor, betalade för ett, vilket jag inte tackade nej till! Var dessutom på jakt efter en kappa som jag efter mycket sökande hittade, får dock tack vare det leva väldigt snålt numera!

Fredagen fortsatte lite svajigt.

När jag i min ensamhet satt och strök under dagen, slutade snopet strykjärnet att fungera. Strömmen hade gått i vissa delas av huset, bland annat köket med kyl och frys… Då också telefonen var en av dessa delar i kombination av att min mobil hade runnit ut med pengar, blev det för mig att störta ut till bilen för att fara iväg till affären i försök att fylla på denna med pengar… vilket inte gick. Men den (då) snälla kassörskan lånade mig hennes telefon. Med instruktioner från pappan här i familjen lyckades jag ändå inte få igång strömmen när jag genomblöt av regnet kom tillbaka till huset igen... Men nu vet jag hur det går till, till nästa gång! Man ska se möjligheter och inte hinder...

Kvällen tillbringade jag här i huset, barnvakt stod skrivet på planeringen. Satt i soffan och pratade med Simon via skype. Omkring 22 blev ALLT svart. Inte själva datorn som fortfarande gick på batteriet. Men allt annat… denna gång var det inte bara ”vissa" delar av huset som var nerlagt, nej, det var hela byn. Lite halv jobbigt måste jag säga. Lyckades iallafall hitta en ficklampa, dock med galet dåligt batteri och slutade att fungera efter en kvart. ! Trots att det under en burk som stod upp- och ner på golvet, krälade en galet stor spindel (som jag fångat tidigare under kvällen) - SÅ överlevde skräcken!

Tänk att det idag är den 1:a oktober. OKTOBER!!!
Tänk att jag har varit här sedan april. APRIL!!!

Tänk vad fort tiden har gått, men ändå så otroligt långsamt vissa stunder.
Tänk vad mycket jag har varit med om...


Bild från min sista helg ute med favorit-tjejerna. Innan jag for iväg hit till ön.