elin

Då den familjen som jag bor hos har varit borta över natten (kommer hem ikväll), har Emelie varit här och hållit mig sällskap. Igår gick vi ut och "gjorde stan". Roligt att se hur allt går till här i Salisbury på kvällen! Det blev en mycket lyckad kväll: Vi började med att laga till en galet god pasta/kyckling sallad, och avslutade natten(/morgonen) på samma vis. Mellan måltiderna besökte vi först en söt brittisk pub och efter en brittisk (mindre söt) klubb - nu kan jag bocka av det på listan också! En härlig (annorlunda) upplevelse att för första gången höra Carolas Mickey på engelska, då den spelades på hög volym på dansgolvet = nostalgi kick!! Nu har vi precis kollat på Love actually och The hangover och det är dags att damsuga innan familjen kommer hem igen.

    
   

Idag är det den 25:maj, vilket betyder att det är precis en månad sen som jag stod nervös och förväntansfull inför mitt första möte med min nya "familj". Att en månad kan gå så snabbt? Det trodde jag inte. Det är mycket som har hänt, det har varit mycket nytt att ta in och mycket saknad av hemmet och allt som hemma innebär. Men jag trivs och ångrar mig inte. Trots att det vissa stunder har runnit många tårar nerför mina kinder, känns det bra att jag tog mig i kragen och kom iväg. Precis som Elin har nämnt i sin blogg: Today's moments are tomorrow's memories. Jag vill inte vakna upp om 10 år och ångra att jag inte försökte... då vill jag komma ihåg att jag var stark nog att göra det jag verkligen kände var rätt...

Måste erkänna att jag har varit riktigt avundsjuk på vädret hemma i Sverige förra veckan. Tropisk hette som Linnéa beskrev den med. MEN den har kommit hit också kan jag meddela :) Jag har ärligt talat inte sett ett endaste litet moln sen i torsdags!! Klaga - det får jag helt enkelt göra en annan dag.

Helgen har varit helt stört skön.
Inte ett moln, så långt ögat kan nå. Inte en droppe regn på flera dar

Lördagen var helt klockren, jag viste att stranden skulle vara fin, men den var helt över förväntan galet fin, staden var i sig över förväntan helt underbar!

   
(Bilder från i lördags - Bournemouth med Emelie, Camilla och Rebecca)

Bournemouth - 20100522

Idag har jag gått och väntat, väntat, väntat och väntat - på att solen ska titta fram ur dessa mils tjocka moln! Jag hade nämligen läst att det skulle vara bra väder på eftermiddagen... klockan 18:30 kom den fram och då utan ett enda moln i sikte! Här har jag gått och väntat med bikinin inom räckhåll hela dagen för att kunna ta ut så mycket som möjligt av de få solstålar som skulle nå mig. Så pallrar den sig fram nu av alla gånger på dagen!!! MEN jag deppade inte - efter att jag gjort klart det jag skulle efter att ha hämtar upp pojkarna och gett dem sin middag tog jag mig en otroligt stört galet härlig promenad i solskenet!

Min mage kurrar just nu ikapp med musiken i hörlurarna! Tur att middagen snart är klar :)

Det är Lego som är pojkarnas stora "it" just nu. De bygger på morgonen innan skolan, på eftermiddagen efter skolan, på kvällen innan sängen och helst på natten i sängen. Jag har tagit mig friheten att komma med lite tips och idéer. Förra veckan byggde jag (till viss del tillsammans med barnen) varsitt hus till dem. Igår byggde jag en husvagn (erkänner att det var med hjälp av bruksanvisningen) till den äldsta killen som sedan dekorerade den... måste säga att det blev inte riktigt en sådan husvagn som jag hade i åtanken från början.

  
Den sista bilden visar (om det inte framgick) den äldsta pojkens dekoration...

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så ska jag träffa mina Au Pair vänner och åka in till Bournemouth på lördag- och att jag  hoppades på bra väder eftersom det ska vara lite av en "sommarstad" med fin strand ec. Fick precis den här länken av Camilla - NIIICE!!

Man skulle kunna tänka sig att jag i detta nu är på väg till London för att få en puss på kinden. Men nej, nu ska jag "clean entrance hallway and playroom". 

Idag har varit en bra dag. Den började lugnt och sansat och slutade på samma vis. När jag och den äldsta killen gick från bilen till skolan idag, berömde jag honom för hans läsning. Han har verkligen utvecklats helt stört mycket nu på bara knappa 4 veckor som jag har varit här! Jag sa att om han fortsätter så här så kommer han bli sagolikt duktig tills jag åker hem. Han kollade upp på mig och utbrister "But i dont want you to leave". Det är sådana tillfällen som jag bara vill spara - lägga i en burk någonstans och ta fram när jag verkligen verkligen behöver det! Jag blev glad! När Jag sen kom hem fortsatte min nya vardag. Idag är det tisdag = städa pojkarnas rum, jag tog det i min egen takt, det vill säga lugnt och skönt. Sen tog jag mig en liten lagom springtur. Tvättade pojkarnas lakan, tvättade mina egna lakan. La mig och läste lite ute på gräsmattan i solen. Dessutom fick jag mig nyss en kort men desto trevligare pratstund med paret på Bellmansvägen :) Nu ska jag krypa ner i mina nytvättade lakan och burra in huvudet i min fina kudde!

Med det här inlägget vill jag bara notera att allt har gått väldigt lugnt och sansat idag!

Idag åkte jag in till Southampton (1h med buss från Salisbury) för att möta upp med Rebecca som också jobbar som Au Pair och också åker genom STS precis som mig. Det var jätte kul att prata av sig med någon som ”sitter i samma båt” :) Dock såg vi inte så mycket av själva Southampton.. då vi bara var inne i ett stort shoppingcentrum (West Quay), och korsade gatan en gång för att komma till IKEA. Annars såg jag inte mer av stan än vad jag gjorde från bussfönstret. Så det får helt enkelt bli en annan gång - jag har ju som bekant mer tid på mig! Det blev lite shopping (Nej mamma, inte så mycket), köttbullelunch med prinsesstårta som efterätt på IKEA - LOVELY!!! Köpte dessutom med mig en burk med lingonsylt, kanelgifflar, hushållsost och ahlgrens bilar :D

     

Min plan för kvällen var som jag skrev i ett tidigare inlägg att träffa ett par tjejer som också jobbar som Au Pairer. Mot min besvikelse blev dock den "blind date" inställd på grund av barnvakteri... och blev uppskjuten till en lunch på söndag istället.

Lagom deprimerad hann klockan hann slå 21:30, jag tvättar bort sminket sätter på Absolut torr under armarna, puffar till mina kuddar, lägger mig bekvämt i sängen med datorn lika bekvämt placerad i knät. 30 minuter senare blir jag (av Emelie en av de tjejerna som jag egentligen skulle ha träffat ikväll) övertalad att följa med ut i Salisbury i alla fall. Sagt och gjort! Även fast jag inte kan förstå att hon vågade sig ut på dessa dödsfarliga vägar i bäckmörker!!! Vi tog iaf en varsin cocacola på en stört söt Brittisk pub, dessvärre blev det inga bilder den här gången. Men det var iaf jätte kul att byta lite erfarenheter om Au Pair livet!

Imorgon bär det av till Southampton för lite svensk lunch på IKEA :)

Psst. Eve, det finns kor också, så du kan känna dig som hemma om(/när) du hälsar på!

För några dagar sedan, precis innan pojkarna skulle hoppa i säng, hoppade de först i föräldrarnas arbetsskor. Minsta killen marscherade runt i mammans militär boots - såg hysteriskt roligt ut! Vi tok skrattade allihop kan jag meddela. Dessutom ville han absolut att jag skulle ta kort på honom, sagt och gjort! Vilka utflykter vi än har varit på så har jag varje gång tagit med mig min turist kamera. Har tagit närmare 350 bilder nu på 2 ½ vecka... det säger ganska mycket om mitt liv just nu! Efter att ha tagit kort på killarna i allt för stora skor ville föräldrarna jätte gärna föra över bilderna till deras dator - också det sagt och gjort! Så där satt vi vid datorn och kollade igenom mina 350 bilder... däribland alla mina "självutlösar-bilder". Efter bildvisningen samtyckte föräldrarna att de nu har en ny familjefotograf men att de måste skaffa mig lite vänner, så att jag får ett liv utanför kameran! Hoppas det också blir sagt och gjort i helgen…

Eftersom jag är ensam mestadels under dagen.. får jag liksom göra det jag kan för att roa mig själv. Att ta kort tycker jag är jätte kul, men det blir lite tråkigt att hela tiden ta kort på omgivningen. Gjorde därför ett tappert försökt att använda mig av självutlösaren innan jag begav mig ut på dagens springtur! Här är resultatet:

  

Nu börjar det känns riktigt bra här borta... bortsätt från saknaden av alla där hemma!! Snappade upp på facebook att det smids planer om att kidnappa mig hem igen. Måste erkänna att vissa stunder skulle jag följa med frivilligt! Men jag vet varför jag är här - vill uppleva något nytt. Jag måste helt enkelt ge det lite tid, för att allt ska kännas bra - även fast jag alltid kommer känna att något saknas, måste jag göra det bästa av situationen. Att veta att mina fina vänner och familj tänker på mig betyder jätte mycket! När jag fick se Eve's inlägg ville jag bara springa och ge henne en stor bamsekram och aldrig komma tillbaka hit igen!!! Men precis som det står på hennes blogg: live, love, laugh! Trots allt så känns det som att jag har fått lite medvind här borta! Igår bestämde jag ”date” med två andra au pairer på fredag och med en annan på lördag, dessutom lyckades jag idag tråckla mig in till och ut ur Salisbury med bilen för första gången alldeles själv – vilket jag förtjänar en eloge för!

Idag ska bli den bästa dagen hittills!!! SÅ det så :)

När man lämnar "sitt" barn på skolan, så ställer sig alla på ett led på skolgården och väntar på att läraren ska komma och blåsa i visselpipan. Så där står alla barnen med varsin förälder(/au pair =jag). När jag stod där idag, så kom en av de mammor som jag pratade med tidigare i veckan fram "Elin! I brought this to you, so you can have something to read in your spare time!" Så viftade hon med Glamour's Maj nummer. Gissa om jag blev glad?!? Inte bara för själva tidningen, utan av själva grejen, att hon hade tänkt på mig och tog med den för min skull!!

Jag har varit lite halvt deprimerad eftersom jag sorligt men sant inte har några vänner här! MEN vinden har vänt (förhoppningsvis!! Idag fick jag svar från en svensk au pair som inte bor allt för långt bort :) Så nu blir det frukost med lite läsning och ett leende på läpparna!

Eftersom den yngsta pojken har varit hemma och sjuk idag, var det mitt jobb att ta hand om honom. Efter att ha umgåtts med honom på egen hand hela dagen (då han inte sovit) känns det som att vi kommit varandra ett steg närmare varandra - vilket i sin tur känns väldigt väldigt skönt! SÅ tummen upp :)

Idag såg jag för första gången en 4åring rida.. den äldsta pojken. Han håller precis på att lära sig, idag tog han sin 8:e lektion och han lärde sig idag att själv styra hästen i en sväng!! Måste säga att han var riktigt stört duktig.. 4 år?


Neighbouring farm, 20100506

07:30 ska jag vara redo att börja jobba = hjälpa den äldsta pojken att äta frukost. Idag drog jag på att gå upp tills in i det sista.. gick upp 07:26 :) Klädde på mig och gick till jobbet. Fick veta att den yngsta pojken varit är magsjuk och gjort sitt behov 8 gånger under nattens gång. (Antagligen därför det blev lite fel igår). När jag kom tillbaka efter att ha lämnat den äldsta pojken i skolan, blev/är min uppgift att ha uppsikt över den här pojken som är sjuk. Det började bra, lekte lite lätt, sen tog jag fram min Pettson och Findus bok som jag hållit gömd på mitt rum. Hann läsa halva boken innan han somnade ca. kl.10. Jag bar upp honom till hans rum och sen dess har han legat och sovit. Ärligt så har jag varit livrädd för att väsnas, har smugit runt här i huset som en liten mus för att inte väcka honom. Men nu tänker jag fortsätta läsa PS, I love you



Håll tummarna för att jag slipper få samma skit!!

Idag börjad allt jätte bra! Lekte med lego och läste en bok med den äldsta pojken (4år) på morgonen. Körde honom till skolan kl.8:30. Pratade med några mammor på skolgården, vilket kändes jätte bra! Körde hem, fixade mina "sysslor". Tog en power walk i en timme, riktigt skönt! Tog det allmänt lugnt. Hämtade upp minsta killen(2½år) kl.17 - gick jätte bra. MEN när vi kom hem... då! Vill inte gå in på detaljer, men efter mycket gnäll slutade allt tills slut bra :) Läste en saga för barnen och dem somnade som stockar - BRA Elin!

Mer otur än mig kan man inte ha just nu känns det som.. Tanken var att jag skulle börja läsa en eller flera kurser när jag kom hit, dels för att lära mig engelska – men framför allt för att träffa folk. MEN alla kurser som jag kollat på så här långt har redan börjat och är på väg att avslutas, och startar om på ny kula i SEPTEMBER! Jag ska åka hem i oktober!!! Nej, sämre tajming för jag leta efter. Men jag ger inte upp, jag ska höra med ett par till skolor till innan jag hoppar ner i graven. Dessutom har jag tagit kontakt med ett fotbolls lag, men såklart är det slut på den säsongen också, men de ska börja träna igen i början av juni - jag håller järngrepp om tummarna just nu!!

Nej men annars ser allt jätte ljust ut :)

       
 
Idag spenderade jag förmiddagen inne i Salisbury. Jag var ute efter en väska, men kom hem med ett par skor... Eftersom det idag var första gången som jag var inne i Salisbury själv, så ville jag inte irra bort mig det första jag gjorde. SÅ jag letade inte rätt på den ”kända katedralen”, jag nöjde mig helt enkelt med toppen (bild 4) för den här gången!

För att ta igen det faktum att jag inte tagit någon power walk sen i tisdags (då jag gick vilse med kameran), tog jag en riktigt redig tur idag. Jag gick närmare bestämt mer än 15 km, vilket tog mig närmare 2h! Jag gick samma tur som när vi kör barnen till skolan/dagis, vilket då tar ca 10-15 min. Tråkigt nog tog jag inte kameran med mig idag, då syftet från början var att springa så ville jag inte ha saker i händerna/fickorna. Därför tog jag heller inte med mig mobilen...  och inte heller plånboken där jag har en lapp med adressen där jag bor på. När jag hade gått i över 1h började jag känna mig lite vilse. Jag började få syner om hur familjen började leta efter mig och hur jag irrade runt i skogen. Det fanns dessutom ingen att fråga om vägen, och om jag skulle ha hittat någon, vad skulle jag säga,
"Jo jag är på väg till ett gult hus... vet du vägen?"
Nej, jag skulle inte tro att det fungerar så riktigt. Så jag gick helt enkelt vidare. Otroligt, men sant, och efter mycket tvekan i vägkorsningar kom jag till slut fram. När A och N (föräldrarna i familjen) fick höra om min promenad trodde de att jag skojade. Jag önskade att jag gjorde... mina ben gör helt stört ont! Ungefär samma känsla som jag hade i benen efter en promenad till Hölö för ca.5 år sen...


Att jag äntligen fått mitt nya SIM-kort är en tröst! Dock måste jag fylla på det, vilket jag inte kan göra fören imorgon när jag ska in till Salisbury.