elin

För att ta igen det faktum att jag inte tagit någon power walk sen i tisdags (då jag gick vilse med kameran), tog jag en riktigt redig tur idag. Jag gick närmare bestämt mer än 15 km, vilket tog mig närmare 2h! Jag gick samma tur som när vi kör barnen till skolan/dagis, vilket då tar ca 10-15 min. Tråkigt nog tog jag inte kameran med mig idag, då syftet från början var att springa så ville jag inte ha saker i händerna/fickorna. Därför tog jag heller inte med mig mobilen...  och inte heller plånboken där jag har en lapp med adressen där jag bor på. När jag hade gått i över 1h började jag känna mig lite vilse. Jag började få syner om hur familjen började leta efter mig och hur jag irrade runt i skogen. Det fanns dessutom ingen att fråga om vägen, och om jag skulle ha hittat någon, vad skulle jag säga,
"Jo jag är på väg till ett gult hus... vet du vägen?"
Nej, jag skulle inte tro att det fungerar så riktigt. Så jag gick helt enkelt vidare. Otroligt, men sant, och efter mycket tvekan i vägkorsningar kom jag till slut fram. När A och N (föräldrarna i familjen) fick höra om min promenad trodde de att jag skojade. Jag önskade att jag gjorde... mina ben gör helt stört ont! Ungefär samma känsla som jag hade i benen efter en promenad till Hölö för ca.5 år sen...


Att jag äntligen fått mitt nya SIM-kort är en tröst! Dock måste jag fylla på det, vilket jag inte kan göra fören imorgon när jag ska in till Salisbury.