elin

sprang jag idag i 45 minuter. Såg solen sakta gå lägre och lägre. När jag kom upp till fältet ovanför där jag bor - och såg ut över alla åkrar och ängar, blev jag tvungen att stanna upp en stund, för att liksom "ta in" allt. Man kan liksom inte bli mätt... konstigt känsla det där! På det så avslutade jag precis ett samtal (som hade varit i mer eller mindre 2h) med Linnéa ♥



ps. Vi försörjer oss på det vi får, men vi skapar ett liv av det vi ger - Winston Churchill