Det där med uttalet

är inte alltid så lätt. Att uttala Elin av en människa som till exempel har engelska som modersmål kan vara en riktig utmaning. Föräldrarna här i familjen tycker det är viktigt att uttala Elin rätt (på svenskt vis). De gör helt enkelt så gott de kan och lyckas ganska bra många gånger! Pojkarna däremot har sina egna variationer: "Ellin" är den vanligaste.

En konversation som löd i huset idag:

Pappan: You pronounce it wrong! Her name isn't Ellin!
Äldsta pojken: It doesn't matter!
Pappan: It does! Should I call you Jeffrey?
Äldsta pojken: My name isn't Jeffrey...
Pappan: NO!! That's why you should stop calling Eilin for Ellin!!!

Efteråt höll jag en liten lätt lektion för den äldsta pojken, med långa och mjuka E:n i fokus.


Men jag har börjat vänja mig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0